Bordet går rakt igenom soffans ryggstöd, medan golvlampan tränger sig igenom soffans säte. Den fyra meters långa soffan avslutas med en hög bokhylla, som även den penetrerar det utsträckta sätet. Allt i ett. Det är Ditte Hammerstrøms ”Sofastykke” som innehåller vardagsrummets alla väsentliga inredningsdelar.

Vi är kanske inte medvetna om det, men möblerna i våra hem hänger ihop. Särskilt de som tillsammans inreder ett rum. Inte bara stilmässigt, utan deras ändamålsenlighet kompletterar varandra för att höja vår trivsel. Det är detta som Ditte Hammerstrøm vill sätta fokus på med sin kompakta möbeluppsättning.

Medvetandet. Vårt medvetande är en betydande del av Ditte Hammerstrøms skapande. Det är inte bara funktionen som är viktig när man projekterar ett föremål. Även konceptet är grundläggande. Det skapade objektet ska kunna förmedla en tanke. Det ska kommunicera med användaren och skapa en mental relation. Psyket är också en del av vår kropp. Föremålen ska kunna förhålla sig funktionellt till det.

Ditte Hammerstrøms känsla för den estetiskt interaktiva komponenten av ett verk formades troligen när hon läste på keramiklinjen innan hon examinerades som industridesigner från Danmarks Designskole i Köpenhamn. Hennes examensarbete kan betraktas som en totalupplevelse. ”Tæppe” är ett vadderat sängtäcke som har en slinga med smålampor insydd i bården. Täcket presenteras som en läslampa. Det tänds när man berör det och man reglerar ljusmängden genom att väcka det på ett lämpligt sätt. Ljus och värme är två grundläggande behov för levande varelser. Lägger man till läsandet, uppmärksammar man kulturen som en omistlig karaktär av människan.

Hennes skulpturala ådra kommer fram i hänglampan ”Cocoons”. Ett knippe armaturer som även kan fungera som rumsavdelare. De utstrålar en stämningsfull belysning med sina halvlånga filtpåsar som hänger ner i svarta elsladdar. Belysningen dämpas genom att man låter filtarmaturen bli tillknycklad mot ett bord eller mot golvet. För att göra det måste man höja eller sänka armaturen. Alltså, man flyttar den bärande elsladden längs två skåror som är utskurna i en betsad träpinne, vilken utgör låset till anordningen. Detta är en elegant detalj som levandegör hela verket.

Ditte Hammerstrøm är noga med detaljer. Det är de som framhäver föremålets egenhet, som samtalar med användaren och påbörjar en relation. Alldeles säregen är gungsoffan ”Soft Shaker”. Soffan är klädd med ett vitt tyg med svarta ränder. Ränderna återkommer i de mörka trämedarna som med stålrör bär upp soffan. Det originella består av en träklaff i samma stil som medarna. Den kan fällas upp och därmed bildas en vagga på sittdelen, samtidigt som det finns plats kvar för en förälder vid sidan om. Föräldern och barnet vaggas avkopplande tillsammans, en dröm som blivit verklighet.

”Stolen til den der vill høres” är en pall där det tredje benet böjs upp och fortsätter som ställbart stativ till en megafon. Sitsen och megafonen är i mörkt faner med stansade dekorationer. Ett av våra största önskemål är att bli lyssnade till, att någon hör oss i detta öronbedövande brus som den nuvarande civilisationen är indränkt i. Men hur gör vi? Räcker det med att skrika högre? Eller högst, med hjälp av en megafon? Nej! Titta på detaljerna: de stansade slingriga dekorationerna som finns sparsamt utspridda på sitsens och på megafonens kanter! På ett subtilt sätt påminner de oss om att vårt tal bör ha ett innehåll för att det ska uppmärksammas.

En detalj som ofta Ditte Hammerstrøm använder sig av i sina verk är färgade plastlinor, typ de som var populära på 50-talet i utomhusmöbler. De används för en lågmält dekorativ funktion i ”Small Tall Stools” eller i ”Loungeskape”. Likväl får de en dramatisk användning i ”Bistro Light”. Stolarna har en nästan vanställd gestaltning på grund av stoppningen. Stoppningen består av oklädd skumgummi som är bunden till stolarna genom att vara hårt surrad med plastlinor. När man tittar på dem kan man själv uppleva obehaget av att vara hårt pressad av en korsett. Utsatthet? Förstärkt av den nakna skumgummin? En nakenhet som förebådar slit och släng?

Att arbeta med detaljer innebär att även arbeta med perspektiv. Ditte Hammerstrøms skicklighet i detta fält kommer fram i bänken ”Out of focus”, ursprungligen framtagen som stol för sammanslutningen S E, Snedkernes Efterårsudstilling, så som många av hennes möbler. Temat den gången var ”Whiteout”, där vit står både för färgen och för snö, dimma och dis som minskar sikten. Bänken består av smala vitlackerade stålrör som på ett finurligt sätt antyder nio stolar. Stolarna upplöses i varandra, för att dyka upp igen bredvid eller lite längre fram. Det går inte att fästa blicken på en av dessa stolstrukturer. Ögonen hoppar bara runt. Man måste ge upp varje försök att låsa blicken till en stol. Man kan bara betrakta bänken som en helhet.

Ditte Hammerstrøm lyfter fram dekoren och förvandlar den till en bärande del av själva formen, därmed i förlängningen även till en beståndsdel av funktionen. Hennes senaste verk är ”Side by Side”, tre dagbäddar som kan kombineras ihop eller används var för sig efter tycke och smak. De är över två meter långa och var för sig är mjuka, halvmjuka och hårda. Den mjuka dagbädden är ”Low Mohair” som består av 203 skumgummibollar, vilka var och en är klädda i mohair och instuckna i sängbotten i ask. ”High Woll” är den halvmjuka dagbädden med sängbotten omklädd av en tjockt ulltyg, som är fäst med färgade plastlinor. Medan ”Table-bench” är den hårda dagbädden. Sängbotten består av en naken askskiva som avdelas av en plastlina för att markera huvuddelen. Man kan använda den sista dagbädden också som bord eller bänk om man vill.

Ditte Hammerstrøms möbler förlorar inte sin självständighet inte heller i de mest uppenbara situationerna. De är självständiga individer som interagerar med betraktaren. De är så pass frigjorda att de själva väljer ut sin samtalspartner. Det är en design som samspelar med det mänskliga psyket och respekterar det som en del av naturens omskapande kraft.

Enrico Badiali